gömda i varsin barack
som satan i sitt boning
väntande på attack
längtande försoning

jävlar vad du är grann
så vacker i din skrud
för bra för att vara sann
oemotståndlig kärleksgud

hämtad från en saga
med ljus som bara fyller
ska uttrycksfullt behaga
trots skenheligt myller

vandrat tusen mil
för att kunna finna
men är för labil
för att kunna brinna

du är ju just där
som skär liten skugga
glidande isär
låter regnet sig dugga

ursäktade är inte mina steg
inte ens mitt frustande förlåt
för från landet feg
hörs bara sketna gråt

är en sinnebild av natt
som du ville nyttja och snärja
du trodde att alla skratt
kunde få oss att värja

kan sticka hål i mitt hjärta
frita alla tankar som kan döda
erhålla världens jävla smärta
bara för att kunna skiten skörda

ännu finns stegen räknade tusen
att vi faller omkull räddas vi
från den urdruckna krusen
är det bara patetiskt vi

ännu en dag från att finna
och ännu en tanke ifrån
att vi bara kan minna
att våra liv är till lån

vill älska till den sista dagen
finna hur vi lägger oss ner
för hur ont det än gör i magen
så finns vi inte mer