Min far

satt med händerna stödjande

längs livets fårade linjer

ansiktes blekgulnande hud

djupt försjunken i sina tankar

när jag såg honom 

genom det fönster han i blindo

med oseende ögon

blickade ut

en tanke slog mig

att förgängligheten uppenbarade sig

förståelsen om att livsgnistan var slut

ingen återvändo 

... min far säger

    ...  till mig

         ... jag skall dö snart