Snart klart...
Klingade i dotterns öron

Som ett ihärdigt eko,
över dagens bortglömda lekar.

Ett eko av en dröm i horisonten,
där föräldrars barnslighet
låg begravd i sanden.

En horisont allt för fjärran idag.

Och där...låg hon,
med huvudet riktat mot den gigantiska dörren
i ensamhetens rum.

Med blicken fäst mot handtaget
och det fladdrande ljuset längs med karmarna,

med en barnslig längtan efter närhet...
En tillfällig närhet
som kunde gunga henne
till drömmens horisont

Men det enda som hon hörde...
Var sina förälders andra prioriteringar.

Men det är väl snart klart, tänkte hon...
Hon som ännu inte lärt sig ordets nyanser