>Ledaren vid Vipassanameditationslägret
på Lyckebygården vid Ödeshög maj 2014
var en trist, inkrökt kanadensisk byråkrat,
ett nödfall, en extrainkallad strunt,
vars dumhet lyste ur ögonen<

De som ska dö
har oftast redan dött

Tiden känns lång
bara så länge den pågår

Andningen är en störning
i lufthavet

>På väggarna satt verktyg att ta fästingar av daga
På min fråga om huruvida dessa skulle användas
mot fästingarna som översvämmade Lyckebygården,
replikerade Vipassanakanadicken: "Man ska inte döda"<

Hjärtana mullrar,
evigheten är tillfällig

I Norrköping & Karlstad
är det sju plusgrader kl. 06:00 28 september

Verkligheten hörs kl 11:50
som tre sångsvanar bortöver

>Vid timslånga sittningar i meditationssalen
beordrades alla med glasögon att ta av dessa,
så att synsinnet inte skulle skärpas
och störa förmågan till meditation,
men de som hade full syn
befalldes inte applicera fet, störande ögonsalva<

Trädgården är fylld av dimma

Det synliga kliar i ögonen

Fåglarna lösgör sig ur bakgrunden

Trappan lutar sig upp genom huset, vit i ansiktet

Bilarna står improviserat utplacerade
utanför Willys i Boden

Svaren låter vänta på sig

>Förhandsinformationen försäkrade
att meditationskursen var helt religionsfri,
men man begärde av oss att mässa ramsor på hindi<

Mina händer är ödlor på klippväggarna,
och på de irakiska landsbygdsdassens cementväggar

>Hjältarna i Ödeshög var kökspersonalen
och de som ringde i klockor kl. 4 på morgnarna<