En del människor är galna i sin positivism, optimism, förnekelse och förträngning. En mamma och hennes dotter sitter och pratar: Dottern: Jag var oerhört psykotisk i ett år. Mamman: men tänk positivt, det kanske fanns en mening med det. Vilket härligt väder vi har! Jag känner en sådan stark sorg, förtvivlan och ångest. Nä sorg, förtvivlan och ångest är inte nyttigt, stark och glad ska människan vara, här ta några sobril. Jag känner både förtvivlan och sorg över min livshistoria. I Auschwitz där kände folk verkligen sorg, förtvivlan och ångest så kom inte här och klaga. Nu ska vi ha en härlig kväll med bingolotto med färgfemman, seså upp med hakan och sluta självömka dig. Tänk positivt och optimistiskt i alla lägen, tänk framåt! Man ska minsann inte hålla på och gräva i gammal skit, folk kommer att tro att du är sinnessjuk! Hur skulle samhället vara om alla höll på som du!? Skärp dig och bli vuxen någongång! Du ställer alldeles för höga krav på din omgivning och kom inte och skyll på oss för vi har inte gjort något fel! Dottern tar livet av sig några veckor senare. På begravningen sitter hennes familj alldeles bedövade av stesolid. De förtränger dotterns självmord för livet måste gå vidare. Stark och glad ska människan vara.