Leendet är det som stör ordningen, med en grace som inte ber om lov – en mask av ljus, en pakt mellan själen och blicken, ett spel utan regler, men med charm.

Det krokiga leendet – ett kryphål i symmetrins lag, där kaos piruetterar i ansiktets danshall.

De små hjärtanen i benen, de där vaderna – som hoppar, skrattar – när kopplet går sönder och hunden springer fritt, vem säger att glädje måste knytas till bröstet?

Åh, hjärtat i bröstet, den där kärlekens byråkrat, som registrerar känslor i mappar märkta "intresse". Men resten – hjärtat i fotleden, hjärtat i armbågen, hjärtat bakom örat – de skriver poesi i marginalerna.

Jag vill träffa någon vars själ inte behöver ett CV, vars krokiga leende inte är en säljpitch, utan en besvärjelse.

Dessa hjärtan bedrar, men kroppen minns. Varje ryckning, varje skakning – en vers....