Ditt källsprång av ömhet.
Exorcism i din sköna röst.
Dölj det vanvårdade barn
jag är för världens blickar.
Göm mig tätt intill ditt hjärta.
Tvätta min svartnade
själ med ditt bländvita ljus.
Få mig att skratta om du kan
för jag har inte skrattat
på många decennier.
Be för min bedrövade
och märkta Jobsgestalt.
Vet inte om jag är en
liten pojke eller en man.
Min magiska kärlek ska du
få när jag har frisknat till.
Doktorn på avdelningen
har ordinerat mig tystnad,
stillhet och positiva tankebanor.
Gränspsykos och depression.
Som så många gånger förr.
Jag vet inte om jag kan bo här
i trygghetsnarkomanins land.
Det känns som om jag kvävs.
En kvinnlig patient står i
korridoren och kraxar som en
kråka flaxande med armarna.
Vi är de människor som
bara hör riktigt hemma här.
Vi är de som fick en riktigt
taskig start på livet, trasiga
och så utstuderat trötta på livet.
Jag lyckades känna glädje idag
över att det går så bra för dig.
Jag är nog på bättringsvägen.
Längtar så efter att hålla om dig.
Doktorn säger att jag måste
undvika min toxiska familj och
överhuvudtaget alla som
bara vill suga min energi.
Mina böcker är nu publicerade
i 16 länder världen runt.
Jag kysser dina smärtor
och all din ängslighet.
Du vet att jag är hos dig.
Jag är din för evigt Josefin.