Ja som sagt förut

det var denna vår

sprakande förlösande

anande levnadsvanors slut

under den sommaren

satt de tvenne tu

som alltid förr

samtalade om

egentligen ingenting

av gammal vana

ur hennes mun

kom ett skällsord eller två

förmanande gnabbande

att han minsann skulle

lägga ned sina kort 

nu och inte vinna

dessa kortspel 

sedan urminnes tider

sammanhöll de två

varje kväll samma tidpunkt

min far var trötter

ingen önskan till vakenhet

utan hellre sova på sin divan

med ullfilten över huvudet

... och katterna på magen