Diktjag
fallera fallera
faller allan la
stormen
löven virvlar
tangent för tangent
trycker jag ned
i avsikt att under
skärmens sken
bli av med
skav och gnet
ord kan sluta
och försona
det förflutna
diktjag
blommar ut
vissnar
och ger frukt
jag skapar
av det gamla
trasor
så granna
rynkor
så vackra
som tatuerade
insikter
vi tänder facklor
i mörkret
tills vi i grynings land
vaknar med stjärnögon
nu spelar vind
och sjunger trast
och ingenting har skett
mer än att vår längtan
har fått röst och kropp
och kraft att möta
dagen
fallera fallera
faller allan la