Jag är här utan vettig orsak,
det är verkligen ingen stor sak
som fluktuerar mellan sömn & vak,
från liv till död i sakta mak

Hör löper vi linan ut,
på livet ges ingen prut,
man stapplar i tjära & lut;
existensen vet ingen hut

Natten är en tröttsam gest,
dumsnut blir vid dumsnuts läst
Alla är som folk är mest;
i mörkret gör de sig som bäst

Dagen bländar vass & blank
varje tarvlig trasig hank,
Väldoften är bliven stank,
när Homo sapiens skjutits uti sank

Mest känner jag nu för avlideri,
livet som sådant kan gott få tji,
långt bortom sådana som you & me;
jag spottar och väser sjufalt "tvi!"