Felsteg bränner, ekar kvar,
skuggan följer år efter år.
Jag vill ömsa hud, bli fri,
men minnet väser: "Du är vi."

Misstag, misstag – brinner i mig,
skammen ropar, men jag vill bli fri.
Misstag, misstag – viskar mitt namn,
förlåtelsen väntar i stilla famn.

Viljan säger: "Börja nu."
Men hydran växer, huvud på huvud.
Duvan kretsar, når mig ej,
skammen ropar: "Du är mig."

Ett andetag, en sista chans,
drunknandes rop blir livets dans.
Kanske är tyngden min egen sång,
kan stegen en dag bli lätta, en gång ..

Misstag, misstag – brinner i mig,
skammen ropar, men jag vill bli fri.
Misstag, misstag – viskar mitt namn,
förlåtelsen väntar i stilla famn.