Du finns där alltid mig påverkande.
När jag promenerar närhet känns,
Du mina krafter allt förverkande,
Till slut känner jag hur alltsammans bränns.

Jag stirrar dig I ögonen ibland.
Som en oklar spegel jag har framför,
När jag känn på mina axlar din hand,
Och hur mörkret mig sakta mer förför.

Dock ser jag ibland en liten glimt ljus,
Som ger mitt mörka sinne nyfött hopp.
Dock den ofta kallnar till mörkrets brus,
Drar den mig alltid emot ljusets topp.

Livet delar ut både dag och natt,
Man får alltid hålla vid ljuset fast.