Han går och läger sig igen på sängen i sovrummet. Efter att ha varit ur säng i två timmar och hunnit äta frukost denna tidiga höstmorgon. Det har blivit en plåga att vara vaken för honom. Han har en tilltagande huvudvärk. Och han längtar efter att sova bort smärtan. Hans oförmåga att hantera verkligheten har blivit mer påtaglig numera än vad det var förr när han var yngre. Det har blivit läbbigt att bli gammal. Något han egentligen såg fram emot förr om åren när han åkte och jobbade efter schema. Och satt på fikarasten och längtade efter att gå i pension. Att få så mycket fritid han tyckte han förtjänade efter alla år av hårt mödosamt jobb. Kan man sova bort smärtan i huvudet som jag har ? funderar han. Han äter smärtstillande tabletter men det hjälper inte. Smärtan som plågar honom så finns fortfarande kvar där. Och en dag beslutar han sig för att börja skriva dagbok. För att kanalisera ut smärtan i det skrivna ordet. Och det hjälper honom. Efter två veckor av dagboksförfattande har han inte längre lika mycket huvudvärk på morgnarna. Och han behöver inte sova ut två timmar till längre. Han känner sig nöjd över sitt nya liv han försöker leva och de texter han skapar. Och smärtan med huvudvärk av att ha blivit äldre och pensionär har försvunnit. Hans dödsångest han kunde känna förut när han just gått i pension av att närma sig slutet har försvunnit. Tills vidare i alla fall. Genom att skriva av sig sina tankar och funderingar. Han inser vikten av att hålla igång och vara aktiv på äldre dagar som pensionär också. Han känner sig nöjd över att ha fattat beslut om att odla sin kreativa ådra. Och smärtan över den situation han hamnat i har försvunnit. Han behöver inte lägga sig igen efter två timmar och sova mer på morgonen. Utan han sitter numera en tre-fyra timmar på morgonen och skriver på sina texter. Sedan tillagar han en lunch åt sig själv och äter den i lugn och ro. Dagen har blivit så mycket angenämare nuförtiden när vånda och smärtan över tillvaron försvunnit tänker han.

Taleptox skrev

Den 20251006

<+>