Ulla var byns 'starka arm' och blev redan tidigt intresserad
av boxning samt brottning, fri idrotts olika grenar. Hon var
helt enkelt som en slags murbräcka och bull doser. Du vet
en sådan där som alla var

rädda för att bli vän med och samtidigt ville 'ha på sin sida'.
När killarna skulle spela basket och klassen i skolan skulle
dela upp sig i två lag, blev hon vald först. Trots att hon var
flicka, så kom hon med

i vilket lag som än skulle tävla. Hon vann nog helt enkelt.
Utom i udda grenar som att vika flygplan i papper och kasta,
där var hon näst sist. Men då det gällde orient e ring eller att
kasta något, då var hon med

bland de fem bästa. Jämt alltså och ingen vågade tjafsa med
henne. Bara litet som ofarligt retas förstås. Ibland verkade
det som att hon lät sig ropas på, för att någon som bråkade
med hennes klasskamrater.

Den som vågade 'ge sig på', någon i hennes klass, fick nog
skylla sig själv. Hon var inte stor som en Goliat eller skitlång
för sin ålder. Men alla i hennes klass visste att hon kunde sin
boxning och sin brottning.

Det var hennes två stora intressen. Bredvid andra, som kärlek
förstås. Som förälskelse och ingen visste egentligen var de hade
henne. Själv var hon förstås en sådan där 'mindre smidig' som
personlighet. Ville hon ha vänskap

med den ena eller andra, då bara stegade hon som kavat fram
och började prata med en person. Ingen trevande inledning,
utan som om de redan vore vänner. De andra 'följde reglerna',
det gav hon sjutton i helt enkelt.

Inget finlir där inte, bara rakt på, som om kompisen vore en i
laget redan. Ingen vågade på allvar visa sig intresserad och få
trodde sig veta något om Ulla. Nu är det ju inget helt ovanligt
namn, ändå på den tiden,

av litet över 360 elever i hennes grundskola, med lågstadium,
mellanstadium och högstadium. Där hade ingen nog där vågat
'fråga chans', eftersom hon fullkomligt strålade av styrka och
balans. Bara att hon inte visste

om att hon utstrålade karisma och någon sorts självsäkerhet.
När det kom till förälskelse var hon en smula blyg, för att väl
uttrycka sig snällt. Hennes mor var förstås boxare och sekret
e rar e sedermera i klubben och

hennes far var tyngdlyftare, brottare och 'litet av varje'. Så hon
och hennes fyra syskon, tre systrar och två bröder i familjen,
fick lära sig minsann hur det var att leva rövare. Den som ändå
kunde räkna med bråk,

tycktes det som osa katt om. Familjen hade två katter och tre
hundar och namn om sig hade de nog, men kanske kunde de
inte alltid se eller komma ihåg vem som var fem och det fick
någon förmodligen veta också.