varje dag

varje timme

varje minut

utsätts barn för det hemska

det som inte får uttalas högt

som inte omtalas någonstans

det skrivs inga dikter om detta

poesi ska ju vara vacker, vemodsfylld

fördöma alla krig och orättvisor

gärna kärlek och ett stänk av erotik

inte om det som drabbar våra minsta

det skamfyllda som de upplever

försvarslösa inför det som händer dem

skrämda av hot och hjälplöshet

vem lyssnar på dem?

fråntagna sin livsglädje

skändade in på bara skinnet

vuxna, hänsynslösa människor

som utnyttjar barnens tillit

som inte förstår vad som händer dem

vet bara att det är förbundet med skam

såklart de håller tyst

vem skulle tro på det barnen säger?

inte händer väl sånt i vårt samhälle?

alla har det ju så bra

mat, tak över huvudet, fina kläder och prylar

nog borde de vara lyckliga

som har det så bra

nej, poesi lämpar sig inte att skriva om det

det blir ingen guldstjärna för sånt

varje dag

varje timme

varje minut

skändas ännu ett barn

och samhället blundar