Ser du inte än
det var ju du och jag
som gjorde den här platsen
alldeles nyss
för att slippa orka
ännu en sekund
av tomhet
hela tiden vi
för en plats att vila
och slippa falla mer
ett rum av tid
för oss att speglas i
det var ju precis nyss
men vi har redan glömt
vi tror det var nån annan
men varg och uggla vet
var hatet kommer från
de undrar när vi vaknar
finns det ännu tid
för färgen rinner av oss
innerst inne vet jag
vad djupa tjärnen sett
med varg och ugglas öga
kalla, kalla tårar
vill jag inte veta?
när evigheten vaknar
så ljust, så ljust
min måne ler ikväll
var vi alltid
så här ensamma?
var det därför som vi föll?
inte en, inte två
men alla