Tiotusen läsningar,
tjugotusen ögon
som följt mina rader

Ett hav av blickar
som rör sig över bokstäverna
som vinden över ett sädesfält

Jag känner deras tystnad
hur de andas mellan meningarna
hur någon kanske stannar
på ett ord som liknar deras eget hjärta

Tiotusen gånger
som någon öppnat dörren till mitt inre rum
utan att jag vet deras namn
bara anar deras närvaro
som ljus som silar genom persiennerna
en tidig morgon

Tjugotusen ögon
som sett min tvekan
min längtan
mitt sökande efter språk
för det som inte kan sägas

Jag står i ordens mitt
omgiven av främlingar som lyssnar
tyst men närvarande
som regn på ett tak

Och jag tänker
att kanske är det så det är att bli hörd
inte genom rop
utan genom stillhet
när någon stannar
och ser sig själv
i det jag vågat skriva