Vinrankor.
De som växer ur nattens läkning.
Lugnar mig harmoniskt.
Så som du.
Så som jag.
Blundar nu.
Videungen så vacker.
Lämnar spår av skönhet.
Inuti kastanjer.
Njuter av tysthet.
Stilla.
Jag återfår balansen.
Mellan stadens brus och råttornas barfota avtryck.
Saknaden existerar.
Men blöder inte längre.
Annat var det förut.
Då månen berättade sin egna historia.
Nattens dimma skingrar sig.
Min inre smog min musa.
Adjö vilsna känslor.
Sök dig till ett annat värddjur.
Jag bär mina egna ametister.
Det får räcka.