Järnmasken och kranen Ja, Herre, låt kanonen brytas sönder, låt järnet mjukna i daggen, låt inte längre drönarna sjunga på himlen, utan kranarna, i flockar av fred.

Låt hatets skärmar slockna, låt stålportarna stängas, låt fönstren öppnas mot själen, där barn ritar stjärnor.

Låt medaljerna smälta i tårar, låt kartorna sköljas bort med regn, låt gränserna skrivas med krita igen, på skolans asfalt.

Förlåtelsens mantel Ja, Herre, låt makten avskalas från rädslans och stolthetens bröstplåt och kläs i förlåtelsens mantel, vävd av tårar och oliver.

Låt soldater återvända till trädgården, med hackor, inte vapen, i sina händer, plantera rosor i skyttegravarna och sjunga, inte befalla.

Låt ambassader byggas av lera, där de skriver under med blod och te, låt fördrag uttalas i vers, och svara med tystnad och tid.

På hans födelsedag Ja, Herre, på Putins födelsedag, sänd honom inte önskningar, utan speglar, i vilka han kan se vad som var och vad som ska komma, och vad som inte kan befallas.

Ge honom en lerdocka, med ett barns ögon och en poets händer, för att viska till honom: "Makt är inte evig, men förlåtelse kan vara det."