Du rör dig i mig,
som en rest i blodet.
En värme jag inte längre känner,
men ändå minns.

Tankar som föder,
min destruktiva sida.
Demoner som viskar,
lovar trygghet i mitt vemod.

Smärtan,
en form av klarhet.
Jag kan se igenom den nu.

Jag samlar bråte,
brända rester.
Bygger något som liknar
spillror av det förflutna.

Finner jag endast min lycka,
drunknande i misär?
Med ett hjärta som långsamt
glömmer sin rytm.

Om du hör mig,
så är det bara vinden,

höstlövens sista dans.