Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Existentiell fruktan genom orubblig kroppsskräck

Du rör dig i mig,
som en rest i blodet.
En värme jag inte längre känner,
men ändå minns.

Tankar som föder,
min destruktiva sida.
Demoner som viskar,
lovar trygghet i mitt vemod.

Smärtan,
en form av klarhet.
Jag kan se igenom den nu.

Jag samlar bråte,
brända rester.
Bygger något som liknar
spillror av det förflutna.

Finner jag endast min lycka,
drunknande i misär?
Med ett hjärta som långsamt
glömmer sin rytm.

Om du hör mig,
så är det bara vinden,

höstlövens sista dans.




Fri vers (Fri form) av JamesDean
Läst 29 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2025-10-17 00:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JamesDean
JamesDean