Koltrasten var dottern favoritfågel

Koltrasten

 

 

Koltrasten
fortsatte sjunga
som om ingenting hade hänt

grät
och stängde dörren

ville inte höra

öppnade igen
lite i taget
tills den stod på vid gavel

lyssnar till fågelsången
med ett leende

och tänker på åren
när hon var mig nära

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 68 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2025-10-08 09:11

Skriv ut
Spara som PDF

Leif Daniel Isaksson Koltrastens sång bär både sorgen och minnet vidare – och i dörrens långsamma öppning finns helandet. 2025-10-09

Respons En hälsning från den andra sidan kanske? 2025-10-09

Kungskobran Koltrastens underbara sång söker sig ut i vidderna över ängarna över havet minnen som aldrig förgås 2025-10-08

Olof Lagerhorn Fint och ömsint skrivet om hur något i vår vardag kan väcka minnen av kärlek och saknad. 2025-10-08

Nika M Åh vad det vackra kan göra ont om det förknippas med någon man älskar som tagit avstånd! Så fint att diktjaget nu åter kan uppleva skönheten i det fina som varit. Mycket starkt! 2025-10-08

Maria Sundelin Full av vackerhet och smärta Varma kramar 2025-10-08

BenGust Sången kan inge förtjusning, men också missmod, i tider av tungsinne. 2025-10-08

Dolcehalit Vilken fin dikt om sorgen efter en nära anhörig! Bara så bra! 2025-10-08

Blomma-Stjärna vackert och i kärlek - en perspektivförskjutning i livets tjänst 2025-10-08

Lustverket ... den innehåller på nåt sätt både vemod och glädje. 2025-10-08

Lustverket Koltrasten är ju lite speciell, min mamma blev alltid vemodig av den. Själv blir jag full i skratt... 2025-10-08