har varit i Strömstad i helgen. stormen “Amy” drog in från Norge på lördagen. hösten har kommit några veckor tidigare i Bohuslän än i Skåne. plockade svamp i våt granskog, lagade kantarellpasta på kvällen. det var en likgiltig men behaglig helg. kvinnan som bor under mig ringde vid 2-tiden i natt. hon ringer ofta utan att jag svarar,
jag trodde något hade hänt då hon ringde så sent. hon pratade om vårdnadstvisten hon ligger i om sin fyraåriga dotter. hennes exman är med i Livets Ord och har haft vårdnaden eftersom hon har haft alkoholproblem. hon har haft en nervsjukdom som gjort att hon blivit partiellt blind och inte kan jobba heltid. hon rör sig som en åldring när hon är ute med sin vita hund i parken. hon har haft känslor för mig de senaste två åren. hon säger att jag får göra vad jag vill med henne, jag säger att jag inte kan ha den typen av relation med henne, att hon borde hitta någon som passar henne bättre, har sprungit en runda i skogen idag i regnet. det var lerigt på stigarna och fötterna blev blöta, men det var rätt milt i luften. det mesta har varit avlägset idag, som om det finns en osynlig vägg mellan mig själv och människorna. har mest suttit i fåtöljen och läst Revolver, har haft en del ångest och svårt att fokusera så har ätit stesolid. blir trött av att läsa SvD och DN på nätet; journalisterna är mekaniserade produktionsenheter utan substans. äter upptinade croissanter till lunch. skriver skit idag. är i en period då jag saknar farsan, även om han var ett egocentriskt rövhål för det mesta. i natt drömde jag om en naken gubbe i en lång rock som gick på strandvägen och samlade döda sparvar i en säck. jag satt nere vid vattnet och blev lugn när jag såg honom. när jag vaknade var det fortfarande mörkt. jag vet inte ens var farsan är begravd, men han är rätt nära i perioder. mor lever fortfarande men är rätt avlägsen för det mesta. har alltid trott att det blev någon slags förväxling på bb när jag föddes. hon talar ett annat språk, befinner sig på en annan planet, men jag tänker inte så mycket på det längre. det är höst igen. en behaglig anestesi breder ut sig i luften. dessa månader är en stillsam förintelse utan några löften. behöver man så mycket mer än hösten…?