Ostronen byggde havet.
Havet fanns inuti min kropp.
Kropp som delades i pusselbitar.
Pusselbitar i tusen delar.
Delar med mig av livet.
Livet lika skör som jag.
Jag finns i fjärilens skal.
Skal som skimrande abalone.
Abalone av norrsken.
Norrsken jag aldrig sett.
Sett mycket mörker.
Mörker som kan bli ljus.
Ljus i den kommande vintern.
Vintern en flammande låga av hopp.
Hopp om att det vänder.
Vänder mig om och ser månen le.
Le som om allting bara var på låtsas.
Låtsas ingenting längre.
Längre än dvalan.
Dvalan som en gång gav skydd.
Skydd hårt som ostronen.
Ostronen byggde havet.