Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lönnlövet

Som ett lönnlöv klätt i höstfärger
dalande i sakta rotation
ner mot vattenytan,
lägger jag mig bredvid

Flytandes på rygg
följer åns rörelser framåt
utan att kämpa emot
Stänger snabbt mina ögon
solens strålar bländar skarpt
Flyter sakta fram
Vill så fortsätta länge, länge

Vattnets tempo ändras
och med ens blir det strömt
Hamnar under ytan
kallsupen svider i näsan
och jag börjar trampa vatten
Slår i vass sten
känner adrenalinet
pumpas ut i kroppen,
på en halv sekund

Lyckas kravla mig upp på en liten häll
andas djupa tag tills hjärtslagen lugnat sig
Huttrande sitter jag kvar
med vattnet droppande längs kroppen
och en pöl bildas runt mig

Känner mig liten och rädd
längtar efter att bli tröstad,
som ett barn
längtar efter att få släppa taget
längtar efter något, vad som helst

Solen går i moln
höstens kyla kryper inpå
sveper sig tung om en redan frusen kropp
Lämnar mig frågande
Vart ska jag?




Fri vers av Cecilia Rune VIP
Läst 536 gånger och applåderad av 15 personer
Utvald text
Publicerad 2025-10-09 07:40



Bookmark and Share


  BenGust VIP
Grattis, Diktarjaget utefter en existentiell färd, som avslutas med existentiella frågeställningen: Vart är jag på väg?
2025-11-02

  sphinx VIP
En bra , riktigt bra, text. Den berör. Känns. Solarplexuskänns. Man behöver bli dikten en stund för att fånga den - känslan. Någon slags känsla. Ett ramverk som omger texten som är meta. Bra så!!!
2025-10-22

  Emanuel Sigridsson VIP
Att läsa din text gör så ont att jag misstror språket, och när jag gör det, då är jag vid en gränssituation där det inte finns något rationellt. Men jag har läst och jag har känt.
2025-10-09

  Dolcehalit VIP
Mycket snyggt om lönnlövets strapatser som kanske är en metafor för en människas resa i livet. Bra!
2025-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Cecilia Rune
Cecilia Rune VIP