Han hade inte kunnat ana att han skulle vara

Där han är idag för 25 år sedan. Han kunde inte då

Vid den tidpunkten föreställa sig det

Som skulle hända honom, som han skulle vara med om.

Det är livets ständiga vändningar och förändringar

Vid upptäckten av nya verklighetssammanhang

Han råkade ut för. Och det hade varit smärtsamt

För honom ut ett psykologiskt perspektiv.

Det tänkte han på först i efterhand

Och mycket riktigt blev han bedömd

Av en psykolog som att vara sån som gör

Efterhandskonstruktioner in absurdum

En ganska mänsklig egenskap tyckte han

För visst var han fortfarande en mänsklig människa!?

Trots allt sökande han sysselsatt sig med

Efter sin sanna identitet som en del

Människor ägnar sig åt när de är lite yngre

25 år senare kunde han konstatera

Att han merparten av sitt liv levt för andra

Utan att tänka särskilt mycket på sig själv eller en karriär

Som ju är så vanligt nuförtiden i det offentliga

En anhörig hade uppmanat honom en gång

Att han borde tänka mer på sig själv!?

Det var ju just det han försökt undvika

För att sätta andra i första rummet

En anhörig menade på att han offrat sig

För andras skull men borde tänka om

Andra kände ju inte honom särskilt bra

Han var helt okänd i det stora hela

Han var typen som när han blev omnämnd

I något sammanhang ständigt blev tillfrågad

Och ombedd att skriva recensioner och svara på enkäter

Aldrig att någon brydde sig om vad han hade gjort

Men nu 25 år senare hade han förändrat sig

Till åldern i alla fall

Han tänkte nästan aldrig på sig själv och en karriär

I ännu högra grad än förut i sitt långa liv

Numera brydde han sig mer och mer om

Vad andra sysslade med och utförde

De råd han fått av anhöriga fick motsatt effekt

Han var mannen som levde utan speglar

Taleptox skrev

Den 20251009

<+>