Jag står vid ängens kant
solen sjunker ljummen över bikolonin
binas surr bland färger och ljus
en värld i ordning, i rörelse, i gemenskap.

Men jag hör inte deras samklang
hur de arbetar tillsammans
alla celler i en ordnad symfoni.
I mig finns bara min egen darrande rytm
mina rädslor, mina tankar, min natt.

Världen blommar, bina flyger
jag rör mig i skuggorna mellan
utanför deras ordning, deras liv
och allt som är jag brusar som ett osynligt hav.