Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Osynligt hav

 


Jag står vid ängens kant
solen sjunker ljummen över bikolonin
binas surr bland färger och ljus
en värld i ordning, i rörelse, i gemenskap.


Men jag hör inte deras samklang
hur de arbetar tillsammans
alla celler i en ordnad symfoni.
I mig finns bara min egen darrande rytm
mina rädslor, mina tankar, min natt.


Världen blommar, bina flyger
jag rör mig i skuggorna mellan
utanför deras ordning, deras liv
och allt som är jag brusar som ett osynligt hav.




Fri vers (Fri form) av Daniel_78 VIP
Läst 71 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2025-10-09 16:22



Bookmark and Share


  Jeflea Norma, Diana. VIP
"Osynligt hav"

Jag vill poängtera: för att hålla elefanterna borta bygger man staket av bikupor— ett surrande skydd, ett levande gränsland där bina blir väktare och honungen en fredspakt.

Det är så man talar med naturen på ett sätt som både skrämmer och helar— ett m-vis, ett minnesvis, där varje kopparfärgad kupa bär på en berättelse om samklang och motstånd.
2025-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Daniel_78
Daniel_78 VIP