Jag var nog
ett änglaväsen
snäll och tillbakadragen
men duktig på att just väsnas
utanför vår trappuppgång
blev det strängt förbjudet
med bollspel intill väggen
men jag var nummer elva
Larionov
skulle sätta den i krysset
där på sopskåpet
jag tror jag sökte luckan
ut till framtiden
nu är jag tillbaka
letar samma lucka
fast den leder bakåt
det kanske är en
eskapism
men för mig är nuet
ett försök
att hitta vägar ut
slamra, dunka, väsnas
maxa utan prut
en funktion av dåtid,
och av framtid
vilka knyts ihop
jag vet att jag har
tunn, tunn mark att stå på
men här på Butcher Hill
står tällerna stabilt
de bär upp himlen, troget
mellan lönnlövsglöd
och ekollon i drivor
fraktas jag tillbaks
till trettisexan, nu igen
och genom fönstret
ser jag hörnet
där stereon alltid stod
heavens on fire varvas
med highway to hell
och strax där utanför
dunkar det i plåten
någon som vill ut
letar efter luckan
vägrar att ge upp
du ser väl skylten,
hör väl ljudet?
"Bollspel / spel med klubbor
strängt förbjudet"