Att ha ett beroende, det är nog beroende av om det
kan sägas vara ett bruk eller missbruk, vem man själv
är som människa. Att behöva avstå är förstås en plåga,

oavsett vem eller vad som detta behov handlar om.
Att behöva längta efter att kunna läsa vidare en bok
som en själv av misstag har förlorat, om än tillfälligt,

kan förstås vara som vilken saknad som helst, blott den
är 'stark nog'. Att sakna en anhörig eller en vän, kan
förstås vara som abstinens efter 'just det där' som är

så aktuellt just då. Att längta efter friheten under ett krig
är bekant på något vis. Att längta tillbaka till striden,
kan även det vara att längta tillbaka till någonting

'bekant'... En hel del människor längtar efter det som
finns 'inom armlängds avstånd' alldeles oberoende av
om den människan någonsin 'kommer ikapp'...