Jag försöker att
våga vara mig själv
Och analysera det jag ser

Varför finns ingen aptit
som leder till nåt bra?
Varför saknas önskan
Att hålla rent
Så att man kan trivas?
Och varför är det så sällan jag vill arbeta?

Tiden bara går
Och alla säger:
Fånga den
Och jag försöker
Jag känner mig nedslagen
- I förrgår hittade jag mitt första gråa hår

Jag har kämpat med det här måendet
I så många år

Och ibland tänker jag på döden
Inte för att vara dramatisk
Utan för att jag bara inte kan förstå
hur ekvationen som är jag
ska leda till nåt bra:
Allting tar så mycket energi

under en lång tid trodde jag att kärlek
var det som skulle läka mig
- det kändes alltid så i stunden
efteråt lämnade den mig ännu mer trasig
och nu har all kärlek runnit iväg från mig
och jag står kvar med bitarna
av själen
som fortfarande blöder

Det kan fortfarande nära mig
Att arbeta
Att ta en lång promenad
Att skriva
Att krama min syster
Att skratta med mina småsyskon
Att ha en vän

Så säg mig då
Varför jag ändå känner mig så
Missnöjd?

Var finns den saknade pusselbiten?
Det känns som att det är någonting jag missar