I örnens döda vinkel hänger fönstret
mot kusten fästad med gammalt häxblod
nedärvt genom tusentals vingar.

I dess grymma hjärna blomstrar
trapporna till himlen.

I ögonen klättrar människans skuggor.

Med en begynnande blindhet läser
Freja bibeln utan att förstå någonting.

Hon ser ut mot havet genom sina
fingrar och läppjar på höstens
kalla brand.

Havskupolen tiger förrädiskt rik på
strömmar inför den som läst nästan
allt.