Som en bonde på fältet
Var jag redo att skörda
All min möda...

Men det var jag som var galen

som blev bedragen
Och slagen,
utav dragen.

För jag trodde spelet var vunnet!

Att du hade fått fnatt
och redan låg matt.

Men jag var för blind att se...
Att se dig le

För varje drag jag drog,
Var en fälla som du lämna
tills min seger skulle rämna.

Ja....
jag var naiv...
Och du kreativ

För när du reste din drottning
Såg jag min blottning.

Och jag såg nu hur du log
när jag tappade tron och ton,
När du tog min kungliga tron.

Så nu står jag kvar här,
Bland pjäser och damm
Och med en ny tanke i hamn:

Att ödets hand
kan vändas på en stund

Även när man tror
att man tar hand om sin grund.

Och att man inte ska ta ut sin ära...
bara för att man är lite nära.