En separation från symbios.

Jag var bunden med trådar av begär, med löften viskade i drömmar, med blickar som genomborrade huden likt tallbarr i halsen.

Men idag, med min andedräkt, skar jag.

Med ljuset i mitt bröst brinner jag. Med mitt namn viskat i tystnad befriar jag mig själv.

Påminnelse

Jag kallar mig själv hem, hel, utan spår av någon annan i mitt blod.

Jag samlar min skugga från glömda vrår, jag tvättar min kropp från utländska löften.

Jag kallar mig själv vid namn, inte som ett offer, utan som en gudinna som återtar sitt tempel.

Här, i denna cirkel, är jag. Och det är nog.