Jaha

nu var vi där igen

efter att ha fallit ideligen

de senaste åren

som en ståtlig fura

i stormen

som sig för honom

min far

aldrig verkade bedarra

tills nu

efter den godaste måltiden

med lagom varm kålpudding

och de rödaste lingonbär

du någonsin kan se

så ställde han sig upp

och försökte ta på sig

själv som alltid förr

sin varmaste skönaste dunjacka

men så vände han sig om

för att ta sin rullator 

knäckte höften

med ett brakande ljud

denna gång

reste han sig inte upp

det gjorde så ont

stilla stilla låg han kvar

tystnaden överröste ljuden

min far blev kall och frusen

    ... undrande var han var

        ... lever jag

            ... min själs berusning

                ... håll min hand

Saknar dig redan.