kärlek som aspartam

för bra för att va sann.

sätter sig på mina receptorer
dopaminet ut i mina ådror

är detta
en kärlek som när
en sådan kärlek
man hade gett till sina barn?

kan jag vara uppfylld i den här stunden
men svälta parallellt?
allt medan hjärnan skriker:
mer

i slutändan
alla våra
ouppklarade behov
bägge besvikna, terapi



tittar tillbaks på gamla minnen:



- det här var från när vi var och campade,

vi såg ju så lyckliga ut på bilderna...