Dokumentärens bilder flimrar sakta
och grånar stilla för mitt ögas lins.
Fast många större mästerverk det finns,
vill jag på gamla filmer gärna akta.

Personer som jag glömt och folk jag minns
kan nu ånyo lugnt en stund betraktas
och medan filmen rullar kan jag fraktas
tillbaka till min barndoms blå provins.

En bildruta skall plötsligt uppenbara
en kväll år nittonhundrafemtifem
i stadens brus. Gatlyktor lyser klara.

Jag minns ett skratt som ekar och av vem!
Av sämre halt kan gamla filmer vara,
men jag vill, gammal, gärna se på dem.