... att jag är 
i avsaknad av
medkänsla
och att jag är allt för
opersonligt kall och hård ...?

Du som är den dig
som när jag dig gav
allt du önskade
och så mycket mer därtill
långt mer av allt det goda
som du innan ej ens 
i din vildaste fantasi anade fanns till ...

... rev sönder min själ
och grävde oläkliga hål i mitt hjärta ...

Bara för att du var så rädd
för att någonting skulle ta mig
ifrån dig ...

... att du inte stod ut med
tanken på att det du av mig fick
kunde vara någonting 
du var värd att få ...

När jag till slut
tvingades be dig
att ifrån mig gå
innan du tagit ifrån mig
mer än så ...

... du sa till mig
att om jag älskade dig
så måste jag dig
och dina val försöka förstå ...

- Även om jag då
skulle komma att tvingas
bevittna hur jag själv
och själva essensen av
allt det som var jag
oåterkalleligt skulle förgås ...

- Är det då så svårt för dig att förstå
varför jag inför dig
tvingas visa mig vara
tillsynes
i avsaknad av
medkänsla
och 
opersonligt kall och hård ...?