På månens allra mörkaste sida finns ingen natt, ingen dag, bara ett ständigt väntande. Där har tiden lagt sig till vila, utsträckt som en bortglömd bön, på ett kallt och sterilt altare. Nej, ljuset det når aldrig dit, men mörkret är ändå långtifrån tomt, det är fyllt av allt som vi människor har förträngt.

Ja för det är där det onda håller hov. Inte det där banala onda, det där mänskliga med blodiga händer och kalla ögon. Nej, här bor det ursprungliga, det osynliga, det som fanns innan ordet godhet skapades som ett försök att tygla kaoset. Det onda här är stilla, tålmodigt, avvaktande och reflekterande. Det dömer inte! Men det minns.

Runt dess tron av grått och stelnat månstoft svävar tankarnas förlorade rester, drömmar som förkastats, ord som fastnat i halsen, lögner som bleknat innan de hunnit bli någons sanning. Allt det mänskliga som inte fick plats i världen, driver där som ett långsamt roterande stoftmoln.

Månen den är tyst, men inte död. Den lyssnar. Den väntar. Den samlar upp spillrorna av våra negativa tankar som stiger mot skyn, tvivel, skuld, självbedrägeri och låter dem slå rot i sitt mörker. De växer till former som inte längre känner till ljusets logik, drömmar med ögon, minnen med vingar, mörka skuggfigurer som bär, på våra skulder.

Och ibland, när jorden sover och mänsklighetens brus har tystnat, vaknar ett svagt sken på den osynliga sidan. Inte ett ljus, utan ett sorts medvetet skimmer. Då viskar mörkret ner mot jorden, "Jag är inte ond. Jag är bara allt det ni förnekade. Jag är skuggan av era böner och ekot av era val."

Där finns resterna av våra misslyckanden, de tankar och känslor vi inte orkat erkänna. Som om månen samlar upp dem, bevarar dem i sin kalla tystnad. Det är en slags kosmisk reservoar över människans skuggor och brister.

Kanske är det därför den sidan aldrig vänds mot oss, inte för att den gömmer något fasansfullt, utan för att den visar oss något outhärdligt, att allt vi kastar bort i ljuset fortsätter att leva! Ja en påminnelse om att allt ljus skapar sin egen skugga, och att även mörkret... har ett syfte.

Copyright © AndLou