Jag vet inte om jag gjorde
Alla rätt med oss
Jag ville vara den för dig
Som jag själv hade saknat

Jag ville vara
den som stannade.

det kanske var en hybris
att tänka så.

Jag ville ha den närheten;
det stämmer
jag tycker så mycket om dig
Du har en skärpa
och en äkthet
Som är ovanlig

men det funkar ju inte
Jag kan inte bära
Det du vill att jag ska bära
Och du förstår det inte

Din passiva aggressivitet
blir en manipulation
även fast den kommer
från smärta

Kanske är detta jag som försvarar mig själv
Du säger att jag är kall
Fast det är jag ju inte
Jag har brunnit så många gånger
förstår du inte
att den som alltid brinner
till slut
brinner upp?

Jag räcker inte till för dig
och det är sanningen:
Ingen kan räcka,
du måste acceptera att leva med smärta.

Genom mitt liv
har jag lärt mig
varför man måste lämna:
att stanna och lova det man inte kan hålla
det sårar mer.

du kommer kanske aldrig att förstå
mitt perspektiv
så vad tjänar det till att förklara
mer än vad jag redan försökt?

du kommer kanske alltid att tänka på mig som
Den som övergav.

kanske är det
den storyn
som besparar dig från de obekväma sanningar
du inte orkar möta



så då får det väl vara så.