om verkligheten knackar på
med sina visdomsord
tatuerade på armen
alla döva kastar tärning om våra liv
men solar gör vi i oss själva
vi dör och dör och reser oss ur askan

vinden blåser in nytt syre i glaskupan
glasblåsaren blåste en gång
sin ande däruti
anden slingrar sig över elden
men frosten tog alla blommorna
i vikbolandet

fästningen som en gång var fylld av liv