lätt som en fjäder hoppar hon
från tuva till tuva
sitter sedan som ett andeväsen och gungar
på ett strå medan hon stryker
med pekfingret hättan på blåmesen
tuvstarr vilket vackert namn mumlade hon
och var plötsligt 1.75

förundrad över lykttändaren han glömde
när himlen är blå
och vi alla borde vara en del av den