Hon frågade: "Vad gör du hela dagarna nu när du är pensionär?"
"...skriver en och annan dikt", sa jag tyst.
"Läs en av dina dikter för mig", sa hon inte.
Hon letade i telefonen.
Hon läste upp en text för mig.
Jag lyssnade artigt.
Det var en dikt, sa hon.
Det var en bra dikt, sa hon.
Sen läste hon två till av bara farten.
Det var inget fel på dikterna.
Det var inget fel på henne.
Men jag kände mig snuvad på någonting.
Kanske bekräftelse.