Svindlande elegans,
i allt för dyra kläder,
för sin budget.
Restaurangbesökens ångest,
vännernas skratt,
när notan kom,
och resorna som gått,
på kreditkortsfakuran,
i månader efteråt.
Och känslan av att kännas
lyckad, men vara
i misär. Och samtidigt,
pratas det om investeringar, och
lögnerna som flödar,
som champagnen,
när vi,
vi lever i en dold chimär,
för man måste ju leva lite, och dö,
samtidigt.
Och tiden, som gått,
utan att lämna lika djupa spår,
som tomheten i börsen,
när vi ätit oss mätta och spytt,
ur oss vår ångest om,
och om igen.

Någonstans. Överallt.