Vad som är vad de unga åren är inte alltid lätt att veta
Man kastar sig ut i livet med en aptit på allt

Vänner, kärlek, resorna, världen, festen, gåtorna, sångerna, hela himlen och jorden
Allt tas in som om det vore första gången
som om varje blick
varje beröring
varje skenande tåg
var början på en ny värld

Gränserna suddas ut
vad som är ens eget och vad som är alla andras
flyter samman i samma brusande flod
Man tror att man kan leva i stormen för alltid
att natten inte har någon morgon
att kroppen aldrig ska tröttna

Ändå lämnar allt spår
små osynliga märken i huden
i minnet
som senare
långt senare
börjar tala med en annan röst