Den charmiga grå himlens vindlande häxmjölk
i dina andetags försilvrade klocka. Ett glas hänsynslös bulle bortom bortom i en evighet
av glas. Livet är ett Titanic som sakta sjunker i en panisk skräck mitt under en melodifestivals bristande anknytning till verkligheten. Timida och snälla människor vandrande bomber som när som helst kan smälla av. Man vill dö och man vill leva. Att skräckfylld klä av sig sin mask och bli älskad på botten av tillvarons avgrund. Att kapa trossen och ge sig hän.