När jag far cyklandes genom den evigt trötta kyrkogården
Blir scenen oavsiktligt lik den i Vians omstridda verk
Min näsa blir ur styr precis som den hos Gogol
Och som en fågel söker värme och bakverk
Så mycket fysiologi runt den årstiden
Och när kristyren lagt sig lovar jag
Att komma där du finns avliden
Och inte spotta på din grav