Mötas på nytt, i toner, som kvar…
inte glömma den värmen, nu i flydda, mångfald, dar
Onda stenar inte kastas, skuldbeläggas, sorgens hav…
Vems ens fel som blev begångna kanske bådas som det var..

Alla gör vi våra felsteg blyg och rädda, kan alla va
Här att bygga hjärtan, hela rustas upp, från sorg och kval
Spinna på som katten trådar ditt som mitt
varandras kel…
*lyssna hjärtan om vi mötas ”högre tingen” det som styr*
Framåt nytt än om som äldre gamla kära brasors fyr
inte mera sönder, hjärtan stegen framåt, sakta gryr

©Rakel Stenmark