Har Du varit på väg någonstans i okända trakter, utan att veta var Du är på väg. Jag känner Europa, Amerika och Asien. Men Afrikaner känner jag inte alls. Och det var hit jag planerade flytta. Betänk att jag helt nyligen avslutat mitt andra äktenskap. Och förlorat rollen som uppfostrare/pappa i domstol.

Domstolar tycks lyssna mer på kvinnans motivering och skäl än mannens. Så vad höll mig kvar i Sverige? Mamma, min bror och mitt jobb? Nja. Min advokat hade rekommenderat mig att ”börja om från början”. Den utmaningen tog jag.

Så det första jag gjorde var en koll på folket, kulturen och livet i Afrika. På olika orter. Allt började i Nairobi, Kenya. Sen for jag vidare med buss till Tanzania. Dess huvudstad var en riktig pärla. Jag övernattade i sakristian i närmsta katolska kyrka, med påven på väggen som höll mig sällskap in på ”småtimmarna”.

Dan därpå samtalade jag med en journalist från Dar-el-Salam, huvudstaden i detta rike. Jag hade planer på att se mig omkring i närområdet. Ta färjan från Dar-el-Salem till den exotiska ön Zanzibar. Och pröva på alla de sandvita beacher som omger ön. Men att förflyttas till ett europeiskt badparadis med massor av 5-stjärrniga hotell, det rimmade illa med mitt utforskande av detta tropiska hemvist för det svarta folket, som Afrika ju är.
Så när min nyvunne ciceron rekommenderade mig att istället dra vidare till Zambia (f.d. Syd Rhodesia), och verkligen tränga in i den outforskade miljön därute i bushen, så hade han funnit ett par lyssnande öron. Med andra ord så resulterade hans förslag i ”sagt och gjort”. Tjugo minuter senare stod jag med en enkel biljett. På perrongen. Med en enkelspårig kinesisk järnväg framför mig och med siktet inställt på staden Kitwe belägen i koppardistriktet, i norra Zambia.

På samma tåg mötte jag en exotisk kvinna från just Zambia. Hos henne och hennes barn bodde jag i drygt 1 vecka. Omgavs av ytterst gästvänliga människor, fick smaka på lokalt tillagad mat och lära mig en ny kultur. Spännande och fascinerande.

Hur var mina intryck från denna del av resan? Det gav mersmak. Maten likaså. Couscous serverat tillsammans med lokala grönsaksblandningar. Och gemytet i familjen gick inte att ta miste på. De var hur tighta som helst. En ensamstående mamma med tre döttrar i de övre tonåren. Alla lika hjälpsamma, vänliga och omtänksamma. Så jag trivdes som deras alldeles speciella gäst. Det uppstod, vågar jag påstå, en sällsynt samhörighet. Som det är få förunnat på så kort tid.

Redan på denna tid skrev jag poesi och den miljö och det möte jag upplevde inspirerade mig att skriva något alldeles extra. Ett ode till allt Afrikanskt, och framför allt det som berörde mitt möte med denna familj.

Så här blev det (på engelska, eftersom talade hela tiden):

AFRICA

You took me
In your arms
You spoiled me
with your charms

Africa you are
my true wife
With you I can
live a life

Sweet, tender
and so true
Will you ever love me
like I love you

I went through you
Did you know?
We had, yes we had
a good time too

So please,
take me back to you

I love you Africa
you are my life
Will you merry me
and be my wife?


Den här dikten var särskilt riktad till den kvinna som jag träffat på tåget,
till Maria. Hon hade verkligen fångat mitt hjärta och sinne. Men skulle vi
bli ett? Just då var jag helt övertygad.

Min resa genom Afrika fortsätte. Därför tog jag tåget en dryg vecka senare, från Kitwe, till huvudstaden Lusaka. Sedan for jag vidare i Zambia till gränsen mot Zimbabwe, till staden Livingston i södra Zambia. Det är där Viktoriafallen finns. Mina intryck var många. Det var mäktigt.Det var likaså pampigt. Ja, den upplevelsen är något jag sent kommer att glömma.