Rönnglöden har svalnat,
Samhains tid är här
dimman tätnar
blir ett prisma
till en annan värld
det ändlösa vill in
nu vill skalet lossna
hinnan blir så tunn
det blåser ifrån branten
inga formler hjälper
alla nerver blottas,
ligger bara
tystnaden är kall, och tom
som vore den nån annans
enda rop på hjälp
försvara inte
anfall ej
ge det dolda
en realistisk chans
du kan släppa taget
det enda du förlorar
är torra höstlöv
och begagnade ansikten
nu när vågen tar dig
kommer glömda drömmar,
de vaknar upp igen
möt dem front mot front
med makt och kraft
det är det allra minsta
du är skyldig dem
nu när ont och gott
är på samma sida
finns det inga ursäkter
ingen tid att vänta
genom dimman,
bortom porten
sträckes handen
ingen anar
vad du sett
det som skiljdes
kan bli ett