I min ficka ligger en liten sten,
rund och slät.
Som jag sträcker mig åt,
när min kropp inte känns verklig.
När jag behöver finna fäste,
i en verklighet långt bortom mig själv.
Mina läppar rör sig men jag,
är någon annanstans.
Ljud kommer ut men jag,
har förlorat min röst sen länge.
Kanske kan jag låtsas en dag till,
få det att se ut som att jag är här.
Det som är kvar av mig.