Innerst inne är vi alla lika,

Kladdiga, 

Äckliga små luder som springer omkring och tror att världen är som gjord för oss.

En efter en tappar fattningen kring storheten i helhetens jargong.

Likväl måste man uppvisa en påfrestning vars likhet inte tynger ner ens superkrafter.

Dra åt helvete med ditt jävla manuskript din fula ankunge, 

Jag vet väl för fan om hur världen snurrar,

Eller?

Gör du verkligen det?

Satan och fan i vågor en natt om gången där vi ligger och tror att drömmar är en vacker sång.

Klättra högre och finner ingenting.

Allting ser ut precis likadant här uppe som där nere, så vart vill du placeras ?

På ett mentalsjukhus där droger förekommer eller i ditt egna hem med fyra vita väggar där... ja, droger förekommer.. 

Vilket passas, 

Inget gör det längre jag tänker sväva bort i tankarna oavsett vad ni säger. 

Molnen ligger på golvet i mig. 

Jag är och förblir,

densamma som likheten,

Tömd tack och godnatt jordskredet.